Jag studerar historia och kom förra våren över en intressant episod i dansk historia, nämligen människoutställningarna på Tivoli. I slutet av 1800-talet och in i sekelskiftet brukade det vara ett speciellt nöje att se "exotiska" människor utställda i olika nöjesparker. Carl Hagenbeck, grundaren av det moderna zooet, märkte att det låg ett starkt intresse i en grupp samer som hade hamnat med i en utställning av renar, (renar var faktiskt häftiga förr) speciellt när en samisk kvinna ammade sitt barn offentligt.
Grupperna fick resa runt i Europa tillsammans med djuren, för att stanna vid olika nöjesparker för ca. en vecka. Beroende på utställningen kunde förhållandena för de utställda variera någonstans mellan kulturella delegationer och slavkontrakt. Det fanns en klassisk sexualisering av de utställda kvinnorna, med recensioner av utställningarna som pratade om "Orientens mysterier" och "tilltalande kinesiska dockor". Berättelsen om det exotiska var nästan lika viktig som var de utställda kom ifrån, och Hagenbeck skrev brev där han specifikt krävde vissa yrken att ställa ut, som dansare, svärdsmästare eller akrobater.
Men, det jag tänkte skriva om är en speciell sak som hände när utställningarna kom och som för oss kan verka fullt normalt, men var för sin tid skandalöst. Dussintals kvinnor kom extra tidigt för att se på de utställda männen och var oerhörd fascinerade. Ja, de var kära. Beundrarinnor började uppvakta de utställda männen, skrev brev och flörta med dem, i hopp om att de skulle stanna kvar och gifta sig med dem. (Antagligen fanns mycket kortsiktigare planer för vissa.) Den kvinnliga sexualiteten sträckte sig ut och korsade rasbarriärerna, i mer eller mindre varje stad som utställningarna kom till. Tidningarna skrev rad efter rad om hur kvinnorna var hysteriska, inte visste hur ociviliserade deras ögongodis var och "roliga anekdoter" om deras uppvaktande ämnade att svärta ner denna anti-patriarkala kärlek emellan två raser, långt innan rasbiologin ens skulle börja att bli förbjuden. En dansk artikel om utställningarna av kineser i Tivoli pratade om kvinnorna som gråtfärdigt sade farväl till sina älskade på tågstationen som "halvkvinder". Utmaningen av det vita patriarkatet var oförlåtligt.
Det är möjligt att det var just på grund av att de utställda inte var vita som kvinnorna kunde få utrymme att kunna uttrycka sin sexualitet, eftersom den tydliga maktskillnaden mellan vit man och kvinna inte fanns där. Det är även möjligt att deras beundran var också ett steg i en orientalisk sexualisering av icke-vita. Speciellt intressant tycker jag däremot att det är att se hur idén om den passiva kvinnliga sexualiteten direkt utmanas och hur en potentiell objektifiering och öppet begär av den manliga kroppen ändå finns i dessa exempel. Är det möjligt att denna unika omständighet blev som ett undantag för det vita patriarkatet? Var det kanske det som var det attraktiva i de okända männen? Inte nödvändigtvis för att äga den utländska mannen, men för att hitta ett alternativ till den vita? Om man ser på artiklarna i Danmark är det tydligt att trots att de afrikanska männen sexualiserades kraftigt, var de kinesiska männen bland de mest populära av de danska kvinnorna. Det som Grotesco provocerar med idag hände 100 år tidigare, även om det inte var första gången då heller. Såklart är det en väldigt speciell händelse, men den populärhistoriska bilden av 1800-talskvinnan som passiv och accepterande av "den naturliga ordningen" håller inte för att förklara sådana händelser. Man måste förstå att kvinnor har agerat för sin sak tidigare, även om de då som nu har svärtats ner av tidningsbläcket.
Men existentiellt är historia upp till egen tolkning. Det finns mycket att lära sig om kvinnlighet och rasifiering om denna berättelse, och jag uppmuntrar att läsa mer om den av Anne Folke Henningsen, i boken "Nordic Perspectives on Encountering Foreignness". Själv tycker jag att denna händelse ändå visar på sitt eget sätt det gränsöverskridande i kärleken. Jag är så äckligt romantisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar