Som alltid vet man inte om man ska vara glad eller ledsen på den internationella kvinnodagen. Å ena sidan bör man hylla kampen för rättvisa bland könen och uppmuntra varandra att vara stolta över feminismens segrar. Å andra sidan känns det alltid lite skumt att säga "Grattis!" över att de kämpar för att behandlas som jämlika. Så idag hade jag tänkt att använda den internationella kvinnodagen åt att berätta om en person hjältinna jag har, Christine de Pizan.
Christine de Pizan levde från 1363 till ca. 1430, född i Venedig, men hon levde huvudsakligen i Paris. Hennes far var en astrolog i Karl V hov och de Pizan växte upp omringad av kunskap. Hon lärde sig flera språk och mycket humanistisk kunskap, men hon gav inte utlopp för den förrän hon blev änka vid 24 års ålder. För att kunna försörja sina två barn, sin mor och en syssling vände hon sig till litteraturen och från 1393 och 1412 skrev hon över 300 ballader. Hon är allmänt erkänd för att vara den första kvinnliga författaren som försörjde sig själv på sitt författarskap.
Men det mest spännande hon skrev kom ut 1405: La Cité des Dames eller Kvinnostaden. Christine porträtterar upp kända kvinnor som hon installerar i en fiktiv stad bestående av enbart kvinnor. Allt eftersom verket fortsätter bygger hon upp sitt argument, kvinnor är själsligt lika värda män. Staden hon skriver om klarar sig utan män, vilket inte är alltför långt ifrån sanningen.
Dokumentation av ogifta kvinnor ifrån medeltida Paris visar att det fanns kvinnor i mer eller mindre nästan varje yrke, inte bara som bagare, smeder, juvelerare och tvätterskor, utan även som dörrvakt och stadsvakt. Visserligen var det bara en eller två kvinnliga stadsvakter på en stad med två miljoner invånare, men de fanns där. Här måste man balansera förtrycket av kvinnor, som var utbrett under medeltiden, med konstanta bevis av att kvinnor inte passade in i mallen som gavs åt dem och då och slet de sig ur den.
Christine de Pizan argumenterar även för kriminalisering av våldtäkt, kvinnors talang i att regera och varför kvinnor inte utbildas såsom män. Hon skriver såklart ifrån sin egen världsbild och den gudomliga viljan är en viktig del av texten, samt att man kan ana en viss ton av "jämlika med olika" ifrån henne, men hon är ett viktigt steg i vägen emot feminismen. Så tänk idag på Christine de Pizan och på alla andra kvinnor och män som har kämpat och fortsätter kämpa för jämlikhet mellan könen!
