Hur man bryr sig om sitt utseende utan bry sig

För några dagar sen stötte jag på två videofilmer på Youtube. Den ena är en man som putsar en sko och den andra är en man som stryker en skjorta. De gör det tyst, metodiskt och med ett sinne för detalj. Inget fel med det såklart, det är intressant att titta på. Det intressanta är bara att man i kommentarerna märker hur många ser personerna som konstnärer.

"i always get this sense of comfort and relaxation when i see someone doing a task like this so peacefully (only the sound of the work and no other distraction).

I absolutely loved it."

"This makes me want to clean my room really really well."

"this makes me proud of the species"

Såklart finns det videofilmer där kvinnor gör liknande saker och får beröm, men det intressanta med dessa videos visar hur det finns möjligheter att behålla sin manlighet, även när man går emot en av de oskrivna reglerna hos män: Du skall icke vårda ditt yttre. Denna regel är det en av de regler som sällan följs, men den kräver en del finess. Du kan vårda ditt yttre, men du ska inte göra det för att du vill bli vacker, utan för att du vill göra saker "rätt." När du putsar dina skor och stryker dina skjortor handlar det inte om att se vacker ut, utan om att se "proper" ut. Och det finns en stor skillnad mellan vacker och proper.

När du är proper gör du inte saker för dig själv, utan för att det vore bara absurt att inte göra det. Tidningar som King är fyllda med tips om slipsknytning, manschettknappar och minituösa detaljer om drinkar och bilar som varje person som är inom den inre cirkeln redan vet om. För att det är det "rätta sättet." I en King-tidning läste jag om "Patrick Bateman"-metoden, där de går igenom den dagliga morgonrutinen av ansiktslotions den fiktiva seriemördaren i American Psycho använder. Man kan på så vis visa män hur de tar hand om sitt ansikte, utan att de ska behöva oroa sig över att någon kommer titta över deras axel och se att de oroar sig över hur de ser ut. Nej, de sitter bara och får lite tips ifrån en sociopat, inget fjolleri här inte.

Men den nya kulturen av manligt mode är såklart inte ny, utan kläder och utseende har alltid varit en manlig statussymbol. Dandys, adel och affärsmän har alltid lagt vikt vid deras utseende, men det är bara hos kvinnor som utseendefixering har setts som en essentiell kvalité, någonting kvinnor bara ÄR. Så frågan jag ställer är: Är det verkligen kvinnorna som är de fåfänga?