Jag studerar historia och kom förra våren över en intressant episod i dansk historia, nämligen människoutställningarna på Tivoli. I slutet av 1800-talet och in i sekelskiftet brukade det vara ett speciellt nöje att se "exotiska" människor utställda i olika nöjesparker. Carl Hagenbeck, grundaren av det moderna zooet, märkte att det låg ett starkt intresse i en grupp samer som hade hamnat med i en utställning av renar, (renar var faktiskt häftiga förr) speciellt när en samisk kvinna ammade sitt barn offentligt.
Grupperna fick resa runt i Europa tillsammans med djuren, för att stanna vid olika nöjesparker för ca. en vecka. Beroende på utställningen kunde förhållandena för de utställda variera någonstans mellan kulturella delegationer och slavkontrakt. Det fanns en klassisk sexualisering av de utställda kvinnorna, med recensioner av utställningarna som pratade om "Orientens mysterier" och "tilltalande kinesiska dockor". Berättelsen om det exotiska var nästan lika viktig som var de utställda kom ifrån, och Hagenbeck skrev brev där han specifikt krävde vissa yrken att ställa ut, som dansare, svärdsmästare eller akrobater.
Men, det jag tänkte skriva om är en speciell sak som hände när utställningarna kom och som för oss kan verka fullt normalt, men var för sin tid skandalöst. Dussintals kvinnor kom extra tidigt för att se på de utställda männen och var oerhörd fascinerade. Ja, de var kära. Beundrarinnor började uppvakta de utställda männen, skrev brev och flörta med dem, i hopp om att de skulle stanna kvar och gifta sig med dem. (Antagligen fanns mycket kortsiktigare planer för vissa.) Den kvinnliga sexualiteten sträckte sig ut och korsade rasbarriärerna, i mer eller mindre varje stad som utställningarna kom till. Tidningarna skrev rad efter rad om hur kvinnorna var hysteriska, inte visste hur ociviliserade deras ögongodis var och "roliga anekdoter" om deras uppvaktande ämnade att svärta ner denna anti-patriarkala kärlek emellan två raser, långt innan rasbiologin ens skulle börja att bli förbjuden. En dansk artikel om utställningarna av kineser i Tivoli pratade om kvinnorna som gråtfärdigt sade farväl till sina älskade på tågstationen som "halvkvinder". Utmaningen av det vita patriarkatet var oförlåtligt.
Det är möjligt att det var just på grund av att de utställda inte var vita som kvinnorna kunde få utrymme att kunna uttrycka sin sexualitet, eftersom den tydliga maktskillnaden mellan vit man och kvinna inte fanns där. Det är även möjligt att deras beundran var också ett steg i en orientalisk sexualisering av icke-vita. Speciellt intressant tycker jag däremot att det är att se hur idén om den passiva kvinnliga sexualiteten direkt utmanas och hur en potentiell objektifiering och öppet begär av den manliga kroppen ändå finns i dessa exempel. Är det möjligt att denna unika omständighet blev som ett undantag för det vita patriarkatet? Var det kanske det som var det attraktiva i de okända männen? Inte nödvändigtvis för att äga den utländska mannen, men för att hitta ett alternativ till den vita? Om man ser på artiklarna i Danmark är det tydligt att trots att de afrikanska männen sexualiserades kraftigt, var de kinesiska männen bland de mest populära av de danska kvinnorna. Det som Grotesco provocerar med idag hände 100 år tidigare, även om det inte var första gången då heller. Såklart är det en väldigt speciell händelse, men den populärhistoriska bilden av 1800-talskvinnan som passiv och accepterande av "den naturliga ordningen" håller inte för att förklara sådana händelser. Man måste förstå att kvinnor har agerat för sin sak tidigare, även om de då som nu har svärtats ner av tidningsbläcket.
Men existentiellt är historia upp till egen tolkning. Det finns mycket att lära sig om kvinnlighet och rasifiering om denna berättelse, och jag uppmuntrar att läsa mer om den av Anne Folke Henningsen, i boken "Nordic Perspectives on Encountering Foreignness". Själv tycker jag att denna händelse ändå visar på sitt eget sätt det gränsöverskridande i kärleken. Jag är så äckligt romantisk.
söndag 21 november 2010
fredag 5 november 2010
Konsekvenserna av omanligt beteende
Så du är omanlig? Vem bryr sig?
Alla.
När man diskuterar manlighet, speciellt manlighet som ett biologiskt givet beteende, måste man tänka sig tillbaka på hur det var att växa upp som pojke. Det flesta har säkert, oavsett om de vill erkänna det eller inte, ett minne av när de först betedde sig omanligt och konsekvenserna det fick. Kvinnor kan säkert komma ihåg sina manliga vänners eller klasskamraters steg utanför heteronormen. För faktum är att många personer, speciellt barn, går utanför heteronormen hela tiden, men de stoppas snabbt tillbaka in i facket.
http://www.youtube.com/watch?v=X_nqYnjfe_8
I denna video kan man se sociologen CJ Pascoe prata om uttrycket "fag" och hur det inte har någonting med homosexualitet att göra, rent förolämpningsmässigt. Jag skulle vilja dra samma parallell till det svenska ordet: "bög". En "bög" är inte nödvändigtvis homosexuell, utan en man som går emot den heteronormativa manligheten. Omvärlden går snabbt i attack emot den traditionella manligheten, oavsett om det handlar om en ovilja att slåss, inte tydligt manlig klädsel, att vara för känslosam eller mycket annat. Många saker som kan bli acceptabelt senare i livet för män att göra är oacceptabla för ungdomar.
Jag kan själv säga att jag är skyldig till att forma min omvärld på detta vis. Det är inte nödvändigtvis de största mobbarna eller de elakaste barnen som agerar som vakter åt manligheten. Det behöver inte ens vara män. Faktum är att till och med vuxna kan agera för att avvärja omanligt beteende hos barn. I vissa fall kan det handla om att man har en genuin rädsla för att ens barn ska bli homosexuell, men även om man inte köper in i heteronormativt beteende eller ens har någonting personligt emot barnens beteende, finns det många föräldrar som oroar sig för att deras pojke kommer att bli "för omanlig." Rädslan över att han kommer inte kunna passa in, att han kommer mobbas, bli slagen och utfrusen, ja tänk om han kommer bli en av dem som tar livet av sig? En liten bit heteronormativitet kan inte skada, så att han kan vara med och leka.
Faktum är att en liten pojke som vill klä sig som en kvinnlig superhjälte, prova läppstift eller bara vill dansa balett istället för att spela fotboll, har väldigt få allierade och väldigt många fiender. Men de dyker alla upp för eller senare. De fnittrar, de klär sig i rosa och de vill ha en egen symaskin. Och en efter en rättas de till.
Alla.
När man diskuterar manlighet, speciellt manlighet som ett biologiskt givet beteende, måste man tänka sig tillbaka på hur det var att växa upp som pojke. Det flesta har säkert, oavsett om de vill erkänna det eller inte, ett minne av när de först betedde sig omanligt och konsekvenserna det fick. Kvinnor kan säkert komma ihåg sina manliga vänners eller klasskamraters steg utanför heteronormen. För faktum är att många personer, speciellt barn, går utanför heteronormen hela tiden, men de stoppas snabbt tillbaka in i facket.
http://www.youtube.com/watch?v=X_nqYnjfe_8
I denna video kan man se sociologen CJ Pascoe prata om uttrycket "fag" och hur det inte har någonting med homosexualitet att göra, rent förolämpningsmässigt. Jag skulle vilja dra samma parallell till det svenska ordet: "bög". En "bög" är inte nödvändigtvis homosexuell, utan en man som går emot den heteronormativa manligheten. Omvärlden går snabbt i attack emot den traditionella manligheten, oavsett om det handlar om en ovilja att slåss, inte tydligt manlig klädsel, att vara för känslosam eller mycket annat. Många saker som kan bli acceptabelt senare i livet för män att göra är oacceptabla för ungdomar.
Jag kan själv säga att jag är skyldig till att forma min omvärld på detta vis. Det är inte nödvändigtvis de största mobbarna eller de elakaste barnen som agerar som vakter åt manligheten. Det behöver inte ens vara män. Faktum är att till och med vuxna kan agera för att avvärja omanligt beteende hos barn. I vissa fall kan det handla om att man har en genuin rädsla för att ens barn ska bli homosexuell, men även om man inte köper in i heteronormativt beteende eller ens har någonting personligt emot barnens beteende, finns det många föräldrar som oroar sig för att deras pojke kommer att bli "för omanlig." Rädslan över att han kommer inte kunna passa in, att han kommer mobbas, bli slagen och utfrusen, ja tänk om han kommer bli en av dem som tar livet av sig? En liten bit heteronormativitet kan inte skada, så att han kan vara med och leka.
Faktum är att en liten pojke som vill klä sig som en kvinnlig superhjälte, prova läppstift eller bara vill dansa balett istället för att spela fotboll, har väldigt få allierade och väldigt många fiender. Men de dyker alla upp för eller senare. De fnittrar, de klär sig i rosa och de vill ha en egen symaskin. Och en efter en rättas de till.
måndag 1 november 2010
Girl toy
Om vi nu ska börja någonstans för att prata om manlighet, varför kan vi inte börja i nutiden i ett aktuellt exempel? Så jag tänkte prata lite om Jack & Jones senaste vinterkollektion för män: "Girl Toy"
Girl Toy handlar om att sälja klädeskoncept, i fyra olika rubriker, som är ämnade åt att vara som en leksak åt tjejer. Man ska klä sig som en kvinnas drömkarl helt enkelt. Det finns fyra stycken koncept:
Om vi inte analyserar reklamen överhuvudtaget verkar det vara en fruktansvärd reklamfilm. "Köp våra klädeskoncept så kommer du sitta på ett tak med en kopp kaffe och klaga på att alla kvinnor är svin." Vad som däremot är underförstått är att det handlar om ombytta roller. Kvinnor är de som blir sexuellt trakasserade, objektifierade och klagar på att män är svin, är den gängse bilden. Men hur ska då männen reagera? Kläderna är ju inte ämnade åt kvinnor att köpa åt sina män, så att de kan trakassera dem tillbaka, eller?
Häng med en liten bit till, nu kommer det intressanta.
Vad reklamen vill visa är att om du köper kläderna kommer tjejer bara att bry sig om att ha sex med dig, men eftersom du är kille så är detta inte någonting negativt. Du, som man, bryr dig inte om romantik, att bli omhållen, att kunna simma ifred, att inte bli antastad eller att hitta någon att dela ditt liv med. Allt du egentligen vill ha är sex, och med dessa kläder kan du få det. Mannen i reklamen tycker att hans upplevelser är negativa, men om du vore i hans ställe skulle du älska det.
Det här är den patriarkala manligheten. Du ska vilja ha sex, du ska sky meningsfulla förhållanden och enligt reklamen kommer du dit genom konsumtion. Personligen känner jag inte igen mig själv i denna manlighet, men jag kan känna hur den pressar på mig med förväntningar. Men se själva, se reklamen och försök att bilda er egen uppfattning. Jag vet mycket väl att ironin kring kampanjen finns även i reklamen, men under den ligger ändå den patriarkala manligheten och pyr.
Girl Toy handlar om att sälja klädeskoncept, i fyra olika rubriker, som är ämnade åt att vara som en leksak åt tjejer. Man ska klä sig som en kvinnas drömkarl helt enkelt. Det finns fyra stycken koncept:
- Bad Boy Rebel Wearing Bomber Jacket
- Outdoor Living Macho Dude Wearing A Wool Coat
- Casual Cool Big-City Guy Wearing A Peacoat
- Urban Sports Hunk Wearing A Soft Shell Jacket
Om vi inte analyserar reklamen överhuvudtaget verkar det vara en fruktansvärd reklamfilm. "Köp våra klädeskoncept så kommer du sitta på ett tak med en kopp kaffe och klaga på att alla kvinnor är svin." Vad som däremot är underförstått är att det handlar om ombytta roller. Kvinnor är de som blir sexuellt trakasserade, objektifierade och klagar på att män är svin, är den gängse bilden. Men hur ska då männen reagera? Kläderna är ju inte ämnade åt kvinnor att köpa åt sina män, så att de kan trakassera dem tillbaka, eller?
Häng med en liten bit till, nu kommer det intressanta.
Vad reklamen vill visa är att om du köper kläderna kommer tjejer bara att bry sig om att ha sex med dig, men eftersom du är kille så är detta inte någonting negativt. Du, som man, bryr dig inte om romantik, att bli omhållen, att kunna simma ifred, att inte bli antastad eller att hitta någon att dela ditt liv med. Allt du egentligen vill ha är sex, och med dessa kläder kan du få det. Mannen i reklamen tycker att hans upplevelser är negativa, men om du vore i hans ställe skulle du älska det.
Det här är den patriarkala manligheten. Du ska vilja ha sex, du ska sky meningsfulla förhållanden och enligt reklamen kommer du dit genom konsumtion. Personligen känner jag inte igen mig själv i denna manlighet, men jag kan känna hur den pressar på mig med förväntningar. Men se själva, se reklamen och försök att bilda er egen uppfattning. Jag vet mycket väl att ironin kring kampanjen finns även i reklamen, men under den ligger ändå den patriarkala manligheten och pyr.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)