Flytt

Pga vissa problem med att lägga kommentarer och Gmail-strul har jag valt att flytta denna blogg till ett annan domän.

http://egale.blogg.se/

Check it out!

Riktiga män - finns dem?

Jag har ett erkännande att göra. Jag är ingen riktig man. Jag är en låtsasman, en påhittad man. Jag har alla fysiska attributen som en man behöver och jag har skäggväxt så det räcker, men jag är ändå inte en riktig man. Jag har nämligen en gång sauterat en morot.

Låt mig förklara genom att berätta om Johnny's Senap. Johnny's Senap är ett företag som gör (duh) senap, hamburgerdressing och ketchup. De gör god senap också. Så jag blev väldigt besviken när de startade sin kampanj på Facebook om hur "riktiga män grillar". Ni förstår, om du köper tre Johnny's-produkter kan du få en t-shirt där det står till exempel: "Riktiga män glacerar inte palsternackor - Vi grillar". Rätt enkelt koncept, man tar något som låter kosmopolitiskt och överdrivet komplicerat, som om det är Fab 5-killarna som ska lära det till en gammal råbarkad skogshuggare. Men nej, Johnny's Senap kan komma med räddningen ifrån denna klart omanliga situation. Grillen.

Sen så har de en poll på sin Facebook-sida där man kan rösta om vad som är manligt. I ärlighetens namn kan man rösta på bland annat "är pappaledig", "syr sina egna kläder" eller "noppar ögonbrynen", även om de inte är så många som har gjort det. Sen har Johnny's kommit med en någolunda klumpig ursäkt, men ändå en ursäkt. Deras stödjare på Facebooksidan är värre, men det är en helt annan deprimerande historia. Till sist tycker jag faktiskt Johnny's Senap är god, även om jag inte skulle associerade dem med grillen förrän Johnny's Örtmarinad släpps.

Så jag funderade på om jag skulle skriva om grillkonceptet, om hur företag blandar sig in i manligt och kvinnligt mer än faktiska personer gör det eller om jag helt enkelt skulle skriva om att "sautering" bara är att steka i smör, något jag har sett rätt många män göra.

Men sedan kom jag på att det jag irriterar mig mest på är frasen "riktiga män." Denna eviga tävling om att vara en riktig man är såpass frustrerande att många personer slits itu av den. Det finns en underförstådd manlighet som man måste uppnå, inte genom att bli tillsagd utan att redan veta om den. Och vad händer om du inte når standarden för att vara en riktig man? Tja, då är du en fake-man. Antar jag. Det ska också vara straff nog i sig själv, uteslutning ur klubben "riktiga män." De har visserligen privilegier som att de får alla tjejer, åker i snabba bilar och ingen jävlas med dem. Har jag hört.

Det finns visserligen kampanjer om hur "riktiga män våldtar inte" eller "riktiga män slår inte sina fruar". Jag kan acceptera att man försöker återta denna manlighetsstämpel. Men kan någon berätta vad man är när man är en fake-man? Och säg inte "du är oansvarig, du vågar inte stå för vem du är, du ställer inte upp för de i din omgivning". Vad är du rent fysiskt när du inte är en riktig man? För förutom transsexuella som föds i fel kropp så brukar det vara rätt enkelt att se vem som är man och inte.

Male gaze and video games

Två idéer på saker jag har tänkt skriva om är TV-spel och att snacka om konceptet "male gaze". Så varför inte kombinera dem?! De kompletterar varandra ganska bra med att förklara vad exakt de går ut på trots allt. Så här tänker jag ta hjälp av "Bruno", en hypotetisk röst som jag bygger på mina erfarenheter av reaktioner på och missförstånd kring feminism. Ahem.

Det här är Bruno, tja. Så vad är det som är grejen med male gaze, folk verkar snacka om det hela tiden.

Jadu, Bruno. Male gaze är ett koncept som startades av Laura Mulvey 1975 i sin essä "Visual Pleasure and Narrative Cinema". Hon menade att det fanns tre manliga "gazes", det vill säga blickar, i filmer som objektifierar kvinnor. Det fanns blicken med vilken den manliga karaktären betraktar den kvinnliga karaktären, blicken av hur den manliga publiken betraktar den kvinnliga karaktären och den manliga publikens blick av hur den manliga karaktären ser på den kvinnliga karaktären.

Vänta vänta, handlar det här om att jag inte kan kolla på tjejer?

Nej. Eller, de flesta kvinnor skulle nog uppskatta om du inte stirrade, men "male gaze" handlar mer om hur filmen är uppbyggd. Ta den här scenen från Metal Gear Solid 4 till exempel:

http://www.youtube.com/watch?v=mHtu0pYIKvY

Om du kan släppa det otroligt dåliga skådespeleriet, notera hur kameran filmar den kvinnliga skurken och hur den filmar den manliga hjälten. Kameran filmar den kvinnliga kroppen mer än det kvinnliga ansiktet, men den manliga kroppen filmas nästan inte alls.

Det kanske är ett sammanträffande?

Inget i film är ett sammanträffande. Alla vinklar väljs ut medvetet. Särskilt i MGS4. Sen kan det vara ett extremexempel, men det är rätt vanligt i TV-spel att man väljer ut vinklar som utgår från den manliga sexuella upphetsningen. Men det kan även vara i form av bonusmaterial, karaktärens utformning eller till och med att karaktärer som tidigare inte varit så sexualiserade helt plötsligt får en annan image. Och det är även om vi inte går in på spel som Dead or Alive Xtreme Beach Volleyball eller nyutkomna Duke Nukem Forever. (Googla dem om ni vill, men jag ansvarar inte för vad ni hittar.

Så man kan inte ha sexiga tjejer i spel, är det det du menar?

Nej, det är inte det jag menar. Vad jag menar är att i TV-spelsvärlden kan man inte ha kvinnliga karaktärer som inte är "sexiga." Det finns inte på kartan. Det blir en debatt om bröststorlek inte blir så stora som de teoretiskt kan vara. Här är det stora problemet med debatten kring kvinnor och TV-spel. De senaste generationernas konsoler har skapat otroliga grafiska möjligheter som vi aldrig hade kunnat ana, men med dem dyker en stor motsägelse upp. Allt eftersom spel kan vara mer realistiska och kan avbilda saker ur ett "verkligt" perspektiv, ökar möjligheten att visa verkliga människor. Titta bara på det här!

Oavsett hur krigiskt spelet är, måste man medge att möjligheterna för att avbilda "verkliga människor" finns definitivt. Samtidigt finns det en motsträvighet mot att avbilda "verkliga kvinnor". Det börjar att bli bättre och man kan nu se kvinnor som inte är såpass sexualiserade som de har varit, men det är fortfarande ett mansterritorium. Så man eftersträvar å ena sidan verkliga människor, men vill samtidigt ha sexualiserade kvinnor. Säga vad man vill om Tomb Raider, men de hade en bra ursäkt för att hon inte såg realistiskt byggd ut.

Jag känner många tjejer som spelar spel och som väljer att acceptera eller bara ignorera sexismen i spelvärlden. Jag känner andra som medvetet väljer att spela spel där den inte finns samma sexism. Kanske är The Sims och Farmville så populärt bland unga tjejer inte för att det är "tjejspel" men för att spelen inte trycker upp bröst i skärmen var och varannan minut? För alla tjejer som inte gillar TV-spel verkar de tycka Wii är väldigt roligt iallafall, från vad jag märkt. Kanske kommer spelvärlden öppna upp sig och börja ställa seriösa frågor om sitt innehåll eller så kommer det fortsätta vara en separat sfär som strippklubbar och MMA. Vi får se, jag kommer inte sluta spela på ett tag iallafall.

Slitz ger oss goda råd!

Alla personer som har varit inne i en ungkarlslya har med största sannolikhet sett två saker, en gigantisk hög med kläder och en kopia av Slitz eller Café. För er som levt under en politiskt korrekt sten så är Slitz och Café en tidning för män. Vad gillar män? Droger, snabba bilar och tjejer i bikinis. Så de skriver om droger, snabba bilar och tjejer i bikinis, såpass mycket att jag misstänker att redaktionerna har en stor röd knapp utifall Mikael Persbrandt skulle åka fast för kokaininnehav i sin Ferrari med Victoria Silvstedt i förarsätet.

Jag har inget personligt emot tidningarna, om folk vill läsa en intervju med Magnus Betnér om hans träningsrutin så får de göra det. Free country. Jag blir till och med inte sur när de skriver om hur man ligger med en feminist. Varför? För att det är så gulligt hur de försöker komma fram till en poäng.

Hur kan jag bli arg på någon som skriver att genusvetenskap är en oxymoron, en självmotsägelse, för att "vetenskap antyder bevis, mätbarhet och tydlighet" och "genusvetenskap handlar mer om åsikter och påhitt." Mm, det var en intressant empirisk slutsats där, Karl Popper. Jag är förvånad att Slitz har förmågan att publicera vetenskapliga artiklar emellan "Stockholms största maffiaboss" och "Magmuskler på tio dagar".

Men vänta, har du mer?

"Varför skulle man alls vilja ligga med en feminist, undrar du kanske? Har de inte hår under armarna, är folkilskna och skulle i vilket fall som helst sitta hemma och läsa Simone de Beauvoirs samlade dravel med en kopp beskt te och en hink Ben & Jerrys?"

Här har han faktiskt rätt, måste jag medge. Jag har själv hår under armarna, tycker om att sitta hemma och läsa, gillar mitt te beskt och min glass för 50 kr. Varför han vill ligga med mig förstår jag däremot inte, han verkar vara straight. Plus att jag tydligen är folkilsk.

Filosofie doktor i MANOLOGY, Stefan Jensen, fortsätter med att berätta om hur han hade sex med en feminist en gång och hur hon slutade vara feminist efteråt, tror jag? Det blir lite luddigt. Värt att notera däremot är att man ifrån denna utläggning kan härleda att Jensen har haft sex. Måste ge honom lite cred för det, jag har hört att det är exklusivt tilldelat riktiga män.

Om du, som jag, aspirerar till sexhaveri så har Jensen några saker att se upp för:

1. Feminister hänger i flock och "saboterar varandras ragg". Så "skilj ut bytet från resten av stimmet", annars kan de komma undan din erotiska jakt på färskt feministkött. De använder sig av så sluga knep som "Du är full, vi har beställt hem en taxi åt dig." Clever girl...
2. "Det vanligaste misstaget bland oerfarna feministraggare är att lyssna på vad feministen har att säga, och att låtsas hålla med den." Så ja, lyssna inte på kvinnor. Isåfall ser de dig bara som "ännu en kastrerad och kuvad icke-man, och ser honom som ett föreläsningsobjekt utan något som helst sexuellt intresse." Inget sexuellt intresse = Kasterad icke-man. Vetenskapligt sett alltså.

Hur ska man då göra? Albert Jensenstein har råd:

"Det korrekta förfarandet är att anta en air av roat, lätt nedlåtande ifrågasättande, alltid med glimten i ögat. Driv lite med henne, men inte för uppenbart så att hon blir arg och börjar debattera. Låt det sneda, halvdryga men ack så charmiga leendet utföra sin magi. Vägra att spela på hennes planhalva. Håll henne osäker på vad du egentligen tycker, och låt henne på inga villkor lura dig till att tala allvar. Detta desarmerar hennes bitska, radikala grundinställning, och gör henne motvilligt intresserad och nyfiken. Efter att den värsta feministisen har smält kan du börja behandla henne som halvtam: Akta fingrarna och ta det varligt, men börja ändå låta dina avsikter framgå med lagom subtila antydningar."

Har du något extra creepy av avsluta med, Professorn? Kanske någonting som berättar mer om ditt sovrum än mitt, plus en metaforisk bropound för att visa hur vi båda är män som älskar sex?

"Innan du vet ordet av kommer hon att ligga på rygg under din takspegel och spinna som en katt. Tacka mig vid tillfälle."

Perfekt.

Dove, skapare av män

På TV såg jag nyligen en reklamfilm av Dove som chockerade mig med hur öppen den var med budskapet "så här är en riktig man." Jag kom inte på att det var Dove förrän i slutet, men vi kan för skojs skulle ta oss igenom texten till sången i reklamfilmen, tillsammans med mina tankar. (Det blir som när jag var 15 och undrade hur Elliot Smith kunde skriva sånger om mitt liv, han hade ju aldrig träffat mig!?)

Get born, get slapped and cry out loud
Learn to walk and talk, make your parents proud

Ale: Huh. Gulligt.

Being good at sports, play hard front pass
Get up climbing the rope in gym class
Lift weights, be strong, learn how to fight

Ale: Ok, sport. Verkar lite mer specificerande än det andra, men fair enough. Varför ska han slåss däremot?

Be safe and stay up all night
Be tough, be cool, be full of life
Don't show your sensitive side

Ale: Ah, därför.

Go out with your friends, but be a gentleman too
Then find a perfect girl who'll say: "I do."
Go check out a noise and never be scared

Ale: Mm, annars kommer din perfekta fru inte tycka att du är hård nog.

Don't waste your life in your couch in your underwear
Rake the leaves, trim the hedge and mow the yard
"Honey, can you open this jar?"


Ale: Är det fortfarande ironi om man på någon nivå menar det?

Have a kid, it's time for a family
Before you know it, you'll have three
Don't use a map, always know where you are
Change a flat tire while they wait in the car

Ale: Jag har alltid sett fram emot att bli den arga pappan som ryter åt sin fru att han vägrar låta andra män kränka in på hans territorium/ego.

You've reach a stage where you feel at ease
You've come this far and it wasn't a breeze
You can take on anything, of course you can
Becaaaause you're a man!

Ale: Mm, om du vore en kvinna däremot...

Jag skulle kunna kommentera om hur Dove lyckas skapa upp en bokstavlig guide för hur du ska leva som en riktig heteroman, medan de samtidigt står för sin produkt som ett tecken på att du är "comfortable with who you are".

Jag skulle kunna prata om hur mängder av skönhetslinjer av vissa "man"-produkter med nästintill ingen skillnad är de vanliga, men konstrueras för att män ska känna sig bekväma nog att använda deras produkter. (Det står "MAN" på framsidan och den är svart!)

Jag skulle kunna diskutera hur Dove har försökt skapa en image av att vara ett etiskt företag med sin Campaign for Real Beauty, samtidigt som denna reklam, tillsammans med reklamerna för Axe (Dove och Axe ägs av samma företag, Unilever), motsäger den bilden med sexualiserande och infantiliserande bilder av kvinnor.

Jag skulle kanske kunna göra lite selfpromotion genom att nämna att det är inte första gången som manligt utseende inte ses som relevans utifrån just utseende, utan utifrån personlighet och livsval.

Men det är roligare och mindre förhoppningskrossande att bara lägga upp samma reklam på tyska!

Slaveriskämtet

För er som har missat det uppstod en del tumult i Lund ganska nyligen kring ett skämt. Lång historia kort, fyra studenter klädde ut sig till svarta slavar och såldes i en fejkauktion.

http://lundagard.se/2011/04/18/svartsminkade-slavar-saldes-pa-auktion-pa-hallands/

Min första reaktion på detta var ren ilska. Jag är inte svart eller ens halv-dansk, men för mig är den här typen av humor bara vidrig. Nu har jag lugnat ner mig och återgått till passivt cynisk och besviken på studentvärlden. Reaktionen från andra var ganska förståelig: "Det är bara ett skämt. Du förstår väl att de inte är seriösa med det. Vill du förbjuda humor?" Och det vill jag inte. Jag tycker inte ens att detta ska polisanmälas. Hets mot folkgrupp är en lag jag inte ställer mig bakom just på grund av att den alltid tillämpas så klumpigt och är så konstitutionellt tveksam.

Jag tycker det bara är så otroligt elegant hur alla spelar sin roll perfekt.

Skämtarna bestämmer sig för att dra ett skämt som de inte alls menar något illa med. De klär ut sig till svarta och håller en fejkauktion för en grupp människor, de är edgy, utmanande, häftiga! "Wow, jag skulle aldrig vågat göra det där!" Uppmärksamhet och kanske bästa kostym. Och när någon kommer fram och är förolämpade då är de fulla och glada och svarar på frågan "Who are you supposed to be?" med "I am a nigger!" Inte "slave", "black man", "negro" eller ens "I am Kunta Kinte." Nej, de kör på med det stora artilleriet.

Och folk blir upprörda och polisanmäler dem. För att vad ska de annars göra när någon porträtterar folkmordet och förslavandet av miljontals människor som man nog kan påstå pågår än idag i Kongo där människor dör för att vi ska kunna gifta oss med diamantringar? Ska de anfalla dem? Ska de skicka ett argt brev? Ska de ställa sig vid deras dörr och skrika åt dem? Ska de kanske strunta i det och hoppas på att när fyra män ställde sig på en scen och lekte låtsas-folkmord att de gjorde det ironiskt?

Så vad händer när nyheterna uppstår om uttalandet från Afrosvenskarnas Riksförbund och polisanmälan? Jo, någon bestämmer sig för att dra skämtet längre.

http://www.sydsvenskan.se/lund/article1448799/Provokator-gripen-for-rasistaffischer.html

Såklart. Vad skulle annars hända? Att folk skulle respektera att det här var ett steg över gränsen? Kom igen. Gatuartister kastar sig över varandra för en ny chans att vara nästa Lars Vilks och utmana gränser i yttrandefrihetens namn. Att det förnedrar människor, försämrar relationerna mellan Sveriges olika etniska grupper och rent allmänt ger de drabbade människorna magsår och dålig självkänsla? PFFFFFFFFFFF!

Och från Hallands Nation kommer en ursäkt från förmannen Fabian Larrosa Pardo.

http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1449242/Pa-Hallands-nation-ar-alla-lika.html

Pardo, jag tvivlar inte en sekund på att du står för vad du säger. Jag tvivlar inte på att du är genuint ledsen över vad som har hänt eller över att du har det jättebra i Hallands Nation. Jag undrar bara om du hade tyckt att nationen vore lika välkomnande om de hade spexat till det genom att ha en låtsasavrättning av politiska fångar, med ditt ansikte photoshoppat i bakgrunden för att likna en diktator? Du känner dig inte nedvärderad, utan välkommen. Underbart, jag är genuint glad över det. Jag menar inte att alla människor som inte är vita känner sig ovälkomna i nationslivet, men här kan jag förstå att en hel del personer med afrikanskt ursprung kan göra det.

Jag vill inte hindra yttrandefriheten, jag vill inte förbjuda skämt, jag vill inte stänga nationer eller polisanmäla någon. Jag tror inte Hallands Nation som förening är skyldig. Allt jag menar är att det här är inte en isolerad händelse. Efter att ha läst i Lund i 5 år på flera olika institutioner och varit aktiv i flera organisationer kan jag säga att rasistiska skämt inte är någonting som Hallands Nation eller ens nationsvärlden är ensamma om. Jag tänker inte ens låtsas om att jag inte har medverkat. Det har jag och det är jag inte stolt över. Kanske det var ironiskt hos vissa människor, kanske inte. Kanske vissa gjorde det för att de ville utmana, kanske vissa genuint inte tyckte om invandrare. Jag vet inte.


När folk drog skämt om invandrare, hustrumisshandel och homosexualitet där jag kom ifrån på landet, där var det ett ganska klart tecken: "Prata inte med den här personen. Han är en hatfylld idiot." Men ju längre in i stadsmiljön jag kom desto osäkrare blev det. "Var den här personen seriös i sina skämt? Ah, okej, han menade det inte. Men hon då? Okej, hon verkar vara lite värre, men hon kanske också är ironisk. Hm..." Och folk säger åt mig att ta det lugnt och inte bry mig så mycket, utan att slappna av och satsa mina krafter på "riktiga rasister", och när jag inte tycker att det är okej att kalla "chokladboll" för "negerboll" börjar jag känna mig anklagande själv och slutar till slut att prata när jag tycker folk är rasistiska, precis som jag inte orkar nämna när jag tycker folk är sexistiska eller homofoba och så vidare...

Så det är ungefär så jag reagerade inför denna situation. Jag vet inte om det var ironiskt, jag vet inte om de är otroligt vänliga och omtänksamma personer eller samma personer som tycker om att jävlas med hemlösa och skrika sexistiska saker åt tjejer ifrån bilar. Jag vill bara bort från Lund.

Christine de Pizan - kvinnokämpe från medeltiden

Som alltid vet man inte om man ska vara glad eller ledsen på den internationella kvinnodagen. Å ena sidan bör man hylla kampen för rättvisa bland könen och uppmuntra varandra att vara stolta över feminismens segrar. Å andra sidan känns det alltid lite skumt att säga "Grattis!" över att de kämpar för att behandlas som jämlika. Så idag hade jag tänkt att använda den internationella kvinnodagen åt att berätta om en person hjältinna jag har, Christine de Pizan.

Christine de Pizan levde från 1363 till ca. 1430, född i Venedig, men hon levde huvudsakligen i Paris. Hennes far var en astrolog i Karl V hov och de Pizan växte upp omringad av kunskap. Hon lärde sig flera språk och mycket humanistisk kunskap, men hon gav inte utlopp för den förrän hon blev änka vid 24 års ålder. För att kunna försörja sina två barn, sin mor och en syssling vände hon sig till litteraturen och från 1393 och 1412 skrev hon över 300 ballader. Hon är allmänt erkänd för att vara den första kvinnliga författaren som försörjde sig själv på sitt författarskap.

Men det mest spännande hon skrev kom ut 1405: La Cité des Dames eller Kvinnostaden. Christine porträtterar upp kända kvinnor som hon installerar i en fiktiv stad bestående av enbart kvinnor. Allt eftersom verket fortsätter bygger hon upp sitt argument, kvinnor är själsligt lika värda män. Staden hon skriver om klarar sig utan män, vilket inte är alltför långt ifrån sanningen.

Dokumentation av ogifta kvinnor ifrån medeltida Paris visar att det fanns kvinnor i mer eller mindre nästan varje yrke, inte bara som bagare, smeder, juvelerare och tvätterskor, utan även som dörrvakt och stadsvakt. Visserligen var det bara en eller två kvinnliga stadsvakter på en stad med två miljoner invånare, men de fanns där. Här måste man balansera förtrycket av kvinnor, som var utbrett under medeltiden, med konstanta bevis av att kvinnor inte passade in i mallen som gavs åt dem och då och slet de sig ur den.

Christine de Pizan argumenterar även för kriminalisering av våldtäkt, kvinnors talang i att regera och varför kvinnor inte utbildas såsom män. Hon skriver såklart ifrån sin egen världsbild och den gudomliga viljan är en viktig del av texten, samt att man kan ana en viss ton av "jämlika med olika" ifrån henne, men hon är ett viktigt steg i vägen emot feminismen. Så tänk idag på Christine de Pizan och på alla andra kvinnor och män som har kämpat och fortsätter kämpa för jämlikhet mellan könen!

Hur man bryr sig om sitt utseende utan bry sig

För några dagar sen stötte jag på två videofilmer på Youtube. Den ena är en man som putsar en sko och den andra är en man som stryker en skjorta. De gör det tyst, metodiskt och med ett sinne för detalj. Inget fel med det såklart, det är intressant att titta på. Det intressanta är bara att man i kommentarerna märker hur många ser personerna som konstnärer.

"i always get this sense of comfort and relaxation when i see someone doing a task like this so peacefully (only the sound of the work and no other distraction).

I absolutely loved it."

"This makes me want to clean my room really really well."

"this makes me proud of the species"

Såklart finns det videofilmer där kvinnor gör liknande saker och får beröm, men det intressanta med dessa videos visar hur det finns möjligheter att behålla sin manlighet, även när man går emot en av de oskrivna reglerna hos män: Du skall icke vårda ditt yttre. Denna regel är det en av de regler som sällan följs, men den kräver en del finess. Du kan vårda ditt yttre, men du ska inte göra det för att du vill bli vacker, utan för att du vill göra saker "rätt." När du putsar dina skor och stryker dina skjortor handlar det inte om att se vacker ut, utan om att se "proper" ut. Och det finns en stor skillnad mellan vacker och proper.

När du är proper gör du inte saker för dig själv, utan för att det vore bara absurt att inte göra det. Tidningar som King är fyllda med tips om slipsknytning, manschettknappar och minituösa detaljer om drinkar och bilar som varje person som är inom den inre cirkeln redan vet om. För att det är det "rätta sättet." I en King-tidning läste jag om "Patrick Bateman"-metoden, där de går igenom den dagliga morgonrutinen av ansiktslotions den fiktiva seriemördaren i American Psycho använder. Man kan på så vis visa män hur de tar hand om sitt ansikte, utan att de ska behöva oroa sig över att någon kommer titta över deras axel och se att de oroar sig över hur de ser ut. Nej, de sitter bara och får lite tips ifrån en sociopat, inget fjolleri här inte.

Men den nya kulturen av manligt mode är såklart inte ny, utan kläder och utseende har alltid varit en manlig statussymbol. Dandys, adel och affärsmän har alltid lagt vikt vid deras utseende, men det är bara hos kvinnor som utseendefixering har setts som en essentiell kvalité, någonting kvinnor bara ÄR. Så frågan jag ställer är: Är det verkligen kvinnorna som är de fåfänga?

Not dead yet

Hej!

De senaste dagarna har varit ganska stressande, så jag tänkte bara visa en personlig rekommendation: Target Women! Sarah Haskins presenterar dagens bild av kvinnor utifrån reklam och hur de förväntas vara, vilka produkter de förväntas köpa och även hur män bör göra för att hantera kvinnor! Det är talande om den höga pressen kvinnor har av förväntningarna över dem, en talande bild av konsumerismens budskap av lycka genom produkter, men också väldigt väldigt roligt.

Massvis av avsnitt av Target Women finns ute på Youtube eller current.com och Sarah Haskins behandlar allt från Sarah Palin till Botox. Vissa avsnitt kan göra en ganska arg av det rent absurda budskapet i media, men för det mesta är det bara så komiskt att man knappt kan ta det seriöst. (Current.com suger rätt hårt annars, så håll dig till Haskins.) Det är ett roligt sätt att spendera en helg när du vanligtvis kolla på kattfilmer på Youtube; du känner dig både upplyst och underhållen!