Två idéer på saker jag har tänkt skriva om är TV-spel och att snacka om konceptet "male gaze". Så varför inte kombinera dem?! De kompletterar varandra ganska bra med att förklara vad exakt de går ut på trots allt. Så här tänker jag ta hjälp av "Bruno", en hypotetisk röst som jag bygger på mina erfarenheter av reaktioner på och missförstånd kring feminism. Ahem.
Det här är Bruno, tja. Så vad är det som är grejen med male gaze, folk verkar snacka om det hela tiden.
Jadu, Bruno. Male gaze är ett koncept som startades av Laura Mulvey 1975 i sin essä "Visual Pleasure and Narrative Cinema". Hon menade att det fanns tre manliga "gazes", det vill säga blickar, i filmer som objektifierar kvinnor. Det fanns blicken med vilken den manliga karaktären betraktar den kvinnliga karaktären, blicken av hur den manliga publiken betraktar den kvinnliga karaktären och den manliga publikens blick av hur den manliga karaktären ser på den kvinnliga karaktären.
Vänta vänta, handlar det här om att jag inte kan kolla på tjejer?
Nej. Eller, de flesta kvinnor skulle nog uppskatta om du inte stirrade, men "male gaze" handlar mer om hur filmen är uppbyggd. Ta den här scenen från Metal Gear Solid 4 till exempel:
http://www.youtube.com/watch?v=mHtu0pYIKvY
Om du kan släppa det otroligt dåliga skådespeleriet, notera hur kameran filmar den kvinnliga skurken och hur den filmar den manliga hjälten. Kameran filmar den kvinnliga kroppen mer än det kvinnliga ansiktet, men den manliga kroppen filmas nästan inte alls.
Det kanske är ett sammanträffande?
Inget i film är ett sammanträffande. Alla vinklar väljs ut medvetet. Särskilt i MGS4. Sen kan det vara ett extremexempel, men det är rätt vanligt i TV-spel att man väljer ut vinklar som utgår från den manliga sexuella upphetsningen. Men det kan även vara i form av bonusmaterial, karaktärens utformning eller till och med att karaktärer som tidigare inte varit så sexualiserade helt plötsligt får en annan image. Och det är även om vi inte går in på spel som Dead or Alive Xtreme Beach Volleyball eller nyutkomna Duke Nukem Forever. (Googla dem om ni vill, men jag ansvarar inte för vad ni hittar.
Så man kan inte ha sexiga tjejer i spel, är det det du menar?
Nej, det är inte det jag menar. Vad jag menar är att i TV-spelsvärlden kan man inte ha kvinnliga karaktärer som inte är "sexiga." Det finns inte på kartan. Det blir en debatt om bröststorlek inte blir så stora som de teoretiskt kan vara. Här är det stora problemet med debatten kring kvinnor och TV-spel. De senaste generationernas konsoler har skapat otroliga grafiska möjligheter som vi aldrig hade kunnat ana, men med dem dyker en stor motsägelse upp. Allt eftersom spel kan vara mer realistiska och kan avbilda saker ur ett "verkligt" perspektiv, ökar möjligheten att visa verkliga människor. Titta bara på det här!
Oavsett hur krigiskt spelet är, måste man medge att möjligheterna för att avbilda "verkliga människor" finns definitivt. Samtidigt finns det en motsträvighet mot att avbilda "verkliga kvinnor". Det börjar att bli bättre och man kan nu se kvinnor som inte är såpass sexualiserade som de har varit, men det är fortfarande ett mansterritorium. Så man eftersträvar å ena sidan verkliga människor, men vill samtidigt ha sexualiserade kvinnor. Säga vad man vill om Tomb Raider, men de hade en bra ursäkt för att hon inte såg realistiskt byggd ut.
Jag känner många tjejer som spelar spel och som väljer att acceptera eller bara ignorera sexismen i spelvärlden. Jag känner andra som medvetet väljer att spela spel där den inte finns samma sexism. Kanske är The Sims och Farmville så populärt bland unga tjejer inte för att det är "tjejspel" men för att spelen inte trycker upp bröst i skärmen var och varannan minut? För alla tjejer som inte gillar TV-spel verkar de tycka Wii är väldigt roligt iallafall, från vad jag märkt. Kanske kommer spelvärlden öppna upp sig och börja ställa seriösa frågor om sitt innehåll eller så kommer det fortsätta vara en separat sfär som strippklubbar och MMA. Vi får se, jag kommer inte sluta spela på ett tag iallafall.
söndag 19 juni 2011
tisdag 7 juni 2011
Slitz ger oss goda råd!
Alla personer som har varit inne i en ungkarlslya har med största sannolikhet sett två saker, en gigantisk hög med kläder och en kopia av Slitz eller Café. För er som levt under en politiskt korrekt sten så är Slitz och Café en tidning för män. Vad gillar män? Droger, snabba bilar och tjejer i bikinis. Så de skriver om droger, snabba bilar och tjejer i bikinis, såpass mycket att jag misstänker att redaktionerna har en stor röd knapp utifall Mikael Persbrandt skulle åka fast för kokaininnehav i sin Ferrari med Victoria Silvstedt i förarsätet.
Jag har inget personligt emot tidningarna, om folk vill läsa en intervju med Magnus Betnér om hans träningsrutin så får de göra det. Free country. Jag blir till och med inte sur när de skriver om hur man ligger med en feminist. Varför? För att det är så gulligt hur de försöker komma fram till en poäng.
Hur kan jag bli arg på någon som skriver att genusvetenskap är en oxymoron, en självmotsägelse, för att "vetenskap antyder bevis, mätbarhet och tydlighet" och "genusvetenskap handlar mer om åsikter och påhitt." Mm, det var en intressant empirisk slutsats där, Karl Popper. Jag är förvånad att Slitz har förmågan att publicera vetenskapliga artiklar emellan "Stockholms största maffiaboss" och "Magmuskler på tio dagar".
Men vänta, har du mer?
"Varför skulle man alls vilja ligga med en feminist, undrar du kanske? Har de inte hår under armarna, är folkilskna och skulle i vilket fall som helst sitta hemma och läsa Simone de Beauvoirs samlade dravel med en kopp beskt te och en hink Ben & Jerrys?"
Här har han faktiskt rätt, måste jag medge. Jag har själv hår under armarna, tycker om att sitta hemma och läsa, gillar mitt te beskt och min glass för 50 kr. Varför han vill ligga med mig förstår jag däremot inte, han verkar vara straight. Plus att jag tydligen är folkilsk.
Filosofie doktor i MANOLOGY, Stefan Jensen, fortsätter med att berätta om hur han hade sex med en feminist en gång och hur hon slutade vara feminist efteråt, tror jag? Det blir lite luddigt. Värt att notera däremot är att man ifrån denna utläggning kan härleda att Jensen har haft sex. Måste ge honom lite cred för det, jag har hört att det är exklusivt tilldelat riktiga män.
Om du, som jag, aspirerar till sexhaveri så har Jensen några saker att se upp för:
1. Feminister hänger i flock och "saboterar varandras ragg". Så "skilj ut bytet från resten av stimmet", annars kan de komma undan din erotiska jakt på färskt feministkött. De använder sig av så sluga knep som "Du är full, vi har beställt hem en taxi åt dig." Clever girl...
2. "Det vanligaste misstaget bland oerfarna feministraggare är att lyssna på vad feministen har att säga, och att låtsas hålla med den." Så ja, lyssna inte på kvinnor. Isåfall ser de dig bara som "ännu en kastrerad och kuvad icke-man, och ser honom som ett föreläsningsobjekt utan något som helst sexuellt intresse." Inget sexuellt intresse = Kasterad icke-man. Vetenskapligt sett alltså.
Hur ska man då göra? Albert Jensenstein har råd:
"Det korrekta förfarandet är att anta en air av roat, lätt nedlåtande ifrågasättande, alltid med glimten i ögat. Driv lite med henne, men inte för uppenbart så att hon blir arg och börjar debattera. Låt det sneda, halvdryga men ack så charmiga leendet utföra sin magi. Vägra att spela på hennes planhalva. Håll henne osäker på vad du egentligen tycker, och låt henne på inga villkor lura dig till att tala allvar. Detta desarmerar hennes bitska, radikala grundinställning, och gör henne motvilligt intresserad och nyfiken. Efter att den värsta feministisen har smält kan du börja behandla henne som halvtam: Akta fingrarna och ta det varligt, men börja ändå låta dina avsikter framgå med lagom subtila antydningar."
Har du något extra creepy av avsluta med, Professorn? Kanske någonting som berättar mer om ditt sovrum än mitt, plus en metaforisk bropound för att visa hur vi båda är män som älskar sex?
"Innan du vet ordet av kommer hon att ligga på rygg under din takspegel och spinna som en katt. Tacka mig vid tillfälle."
Perfekt.
Jag har inget personligt emot tidningarna, om folk vill läsa en intervju med Magnus Betnér om hans träningsrutin så får de göra det. Free country. Jag blir till och med inte sur när de skriver om hur man ligger med en feminist. Varför? För att det är så gulligt hur de försöker komma fram till en poäng.
Hur kan jag bli arg på någon som skriver att genusvetenskap är en oxymoron, en självmotsägelse, för att "vetenskap antyder bevis, mätbarhet och tydlighet" och "genusvetenskap handlar mer om åsikter och påhitt." Mm, det var en intressant empirisk slutsats där, Karl Popper. Jag är förvånad att Slitz har förmågan att publicera vetenskapliga artiklar emellan "Stockholms största maffiaboss" och "Magmuskler på tio dagar".
Men vänta, har du mer?
"Varför skulle man alls vilja ligga med en feminist, undrar du kanske? Har de inte hår under armarna, är folkilskna och skulle i vilket fall som helst sitta hemma och läsa Simone de Beauvoirs samlade dravel med en kopp beskt te och en hink Ben & Jerrys?"
Här har han faktiskt rätt, måste jag medge. Jag har själv hår under armarna, tycker om att sitta hemma och läsa, gillar mitt te beskt och min glass för 50 kr. Varför han vill ligga med mig förstår jag däremot inte, han verkar vara straight. Plus att jag tydligen är folkilsk.
Filosofie doktor i MANOLOGY, Stefan Jensen, fortsätter med att berätta om hur han hade sex med en feminist en gång och hur hon slutade vara feminist efteråt, tror jag? Det blir lite luddigt. Värt att notera däremot är att man ifrån denna utläggning kan härleda att Jensen har haft sex. Måste ge honom lite cred för det, jag har hört att det är exklusivt tilldelat riktiga män.
Om du, som jag, aspirerar till sexhaveri så har Jensen några saker att se upp för:
1. Feminister hänger i flock och "saboterar varandras ragg". Så "skilj ut bytet från resten av stimmet", annars kan de komma undan din erotiska jakt på färskt feministkött. De använder sig av så sluga knep som "Du är full, vi har beställt hem en taxi åt dig." Clever girl...
2. "Det vanligaste misstaget bland oerfarna feministraggare är att lyssna på vad feministen har att säga, och att låtsas hålla med den." Så ja, lyssna inte på kvinnor. Isåfall ser de dig bara som "ännu en kastrerad och kuvad icke-man, och ser honom som ett föreläsningsobjekt utan något som helst sexuellt intresse." Inget sexuellt intresse = Kasterad icke-man. Vetenskapligt sett alltså.
Hur ska man då göra? Albert Jensenstein har råd:
"Det korrekta förfarandet är att anta en air av roat, lätt nedlåtande ifrågasättande, alltid med glimten i ögat. Driv lite med henne, men inte för uppenbart så att hon blir arg och börjar debattera. Låt det sneda, halvdryga men ack så charmiga leendet utföra sin magi. Vägra att spela på hennes planhalva. Håll henne osäker på vad du egentligen tycker, och låt henne på inga villkor lura dig till att tala allvar. Detta desarmerar hennes bitska, radikala grundinställning, och gör henne motvilligt intresserad och nyfiken. Efter att den värsta feministisen har smält kan du börja behandla henne som halvtam: Akta fingrarna och ta det varligt, men börja ändå låta dina avsikter framgå med lagom subtila antydningar."
Har du något extra creepy av avsluta med, Professorn? Kanske någonting som berättar mer om ditt sovrum än mitt, plus en metaforisk bropound för att visa hur vi båda är män som älskar sex?
"Innan du vet ordet av kommer hon att ligga på rygg under din takspegel och spinna som en katt. Tacka mig vid tillfälle."
Perfekt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)