Alla personer som har varit inne i en ungkarlslya har med största sannolikhet sett två saker, en gigantisk hög med kläder och en kopia av Slitz eller Café. För er som levt under en politiskt korrekt sten så är Slitz och Café en tidning för män. Vad gillar män? Droger, snabba bilar och tjejer i bikinis. Så de skriver om droger, snabba bilar och tjejer i bikinis, såpass mycket att jag misstänker att redaktionerna har en stor röd knapp utifall Mikael Persbrandt skulle åka fast för kokaininnehav i sin Ferrari med Victoria Silvstedt i förarsätet.
Jag har inget personligt emot tidningarna, om folk vill läsa en intervju med Magnus Betnér om hans träningsrutin så får de göra det. Free country. Jag blir till och med inte sur när de skriver om hur man ligger med en feminist. Varför? För att det är så gulligt hur de försöker komma fram till en poäng.
Hur kan jag bli arg på någon som skriver att genusvetenskap är en oxymoron, en självmotsägelse, för att "vetenskap antyder bevis, mätbarhet och tydlighet" och "genusvetenskap handlar mer om åsikter och påhitt." Mm, det var en intressant empirisk slutsats där, Karl Popper. Jag är förvånad att Slitz har förmågan att publicera vetenskapliga artiklar emellan "Stockholms största maffiaboss" och "Magmuskler på tio dagar".
Men vänta, har du mer?
"Varför skulle man alls vilja ligga med en feminist, undrar du kanske? Har de inte hår under armarna, är folkilskna och skulle i vilket fall som helst sitta hemma och läsa Simone de Beauvoirs samlade dravel med en kopp beskt te och en hink Ben & Jerrys?"
Här har han faktiskt rätt, måste jag medge. Jag har själv hår under armarna, tycker om att sitta hemma och läsa, gillar mitt te beskt och min glass för 50 kr. Varför han vill ligga med mig förstår jag däremot inte, han verkar vara straight. Plus att jag tydligen är folkilsk.
Filosofie doktor i MANOLOGY, Stefan Jensen, fortsätter med att berätta om hur han hade sex med en feminist en gång och hur hon slutade vara feminist efteråt, tror jag? Det blir lite luddigt. Värt att notera däremot är att man ifrån denna utläggning kan härleda att Jensen har haft sex. Måste ge honom lite cred för det, jag har hört att det är exklusivt tilldelat riktiga män.
Om du, som jag, aspirerar till sexhaveri så har Jensen några saker att se upp för:
1. Feminister hänger i flock och "saboterar varandras ragg". Så "skilj ut bytet från resten av stimmet", annars kan de komma undan din erotiska jakt på färskt feministkött. De använder sig av så sluga knep som "Du är full, vi har beställt hem en taxi åt dig." Clever girl...
2. "Det vanligaste misstaget bland oerfarna feministraggare är att lyssna på vad feministen har att säga, och att låtsas hålla med den." Så ja, lyssna inte på kvinnor. Isåfall ser de dig bara som "ännu en kastrerad och kuvad icke-man, och ser honom som ett föreläsningsobjekt utan något som helst sexuellt intresse." Inget sexuellt intresse = Kasterad icke-man. Vetenskapligt sett alltså.
Hur ska man då göra? Albert Jensenstein har råd:
"Det korrekta förfarandet är att anta en air av roat, lätt nedlåtande ifrågasättande, alltid med glimten i ögat. Driv lite med henne, men inte för uppenbart så att hon blir arg och börjar debattera. Låt det sneda, halvdryga men ack så charmiga leendet utföra sin magi. Vägra att spela på hennes planhalva. Håll henne osäker på vad du egentligen tycker, och låt henne på inga villkor lura dig till att tala allvar. Detta desarmerar hennes bitska, radikala grundinställning, och gör henne motvilligt intresserad och nyfiken. Efter att den värsta feministisen har smält kan du börja behandla henne som halvtam: Akta fingrarna och ta det varligt, men börja ändå låta dina avsikter framgå med lagom subtila antydningar."
Har du något extra creepy av avsluta med, Professorn? Kanske någonting som berättar mer om ditt sovrum än mitt, plus en metaforisk bropound för att visa hur vi båda är män som älskar sex?
"Innan du vet ordet av kommer hon att ligga på rygg under din takspegel och spinna som en katt. Tacka mig vid tillfälle."
Perfekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar